On the road: Östeuropa och Balkan

Sådär, ett par hundra år senare har jag funnit tid att skriva om resan jag och min tjej gjorde på vår Aprilia ETV 1000 Caponord i somras. Den 770 mil långa resan gick genom 16 länder (främst Östeuropa och Balkan), tog 5 veckor och genomfördes mellan slutet på juni till början på augusti 2010. De flesta fotona är tagna av mig, några av min flickvän.

Äventyret börjar...

Så här såg vår resväg ut:

Resan påbörjades med att ta båten från Nynäshamn till Gdansk, till skillnad från förra året då vi började med den tröttsamma sträckan Stockholm - Trelleborg. Att ta båten ner är klart värt, man kommer ner utvilad och landar direkt nere på kontinenten. Dock kan man argumentera att det inte är värt det också då att köra genom Polen sällan är kul eller säkert, polacker är som känt inte särskilt pålitliga i trafiken utan snarare bland de värsta på att köra i hela Europa, tätt följt av Rumäner och Albaner på delad andraplats (enligt oss efter denna resa). Faktumet att Polen till stor del saknar motorvägar och att tung trafik inklusive lastbilar trängs på smala landsvägar hjälper inte.

Vår fina hoj, en Aprilia ETV 1000 Caponord -02.

Warszawa, Polen.

Äventyret började iallafall från båten i Gdansk ner till Warszawa där vi spenderade en kväll samt utforskade gamla stan, något som inte kräver mer än ett par timmar. Tyvärr upplevs inte Warszawa som mer än lagom spännande och då har jag varit här tre gånger. Jämfört med t.ex. Krakow upplevs staden tidsvis som en riktig grå ”öststatsstad”.

Krakow, Polen.

Resan gick vidare till just Krakow som är en väldigt vacker och levande stad, ett mål man definitivt bör pricka in på en resa i dessa trakter. Speciellt intressant och mysigt är de gamla judiska kvarteren Kazimierz, en stadsdel full av små krogar och lummiga restauranger. I Krakow åt vi dock på en Georgisk restaurang, mycket intressant! Sedan avslutade vi vår Polen-visit med ett besök på Auschwitz I, andra visiten för mig men första för min tjej, en viktig men tung upplevelse tycker jag.

Mala Fatra och Slovakien.

Resan fortsatte in i den Slovakiska landsbygden med lättnad då trafiken lugnade ner sig och bergen i den vackra nationalparken Mala Fatra började uppenbara sig, första natten tog vi in på ett litet pension i byn Stefanová, nära Terchová. Där vandrade vi längs ”The Diery trail”, en mycket vacker vandringsled mellan bergen som ledde ner till Hotel Diery där vi övernattade andra natten.

Utsikt från vandringsleden "Diery", nära Stefanova, Mala Fatra, Slovakien.

Vi åkte även upp för berget Chleb med kabinlift från Vratná, 1600 meter upp, en mycket vacker utsikt över hela nationalparken. Sedan åkte vi vidare till Kremnica med stopp vid Strecno Hrad, ett väldigt imponerande slott uppe på ett berg i utkanten av staden Strecno, en enorm utsikt och väl värt ett besök! Kremnica dock, som vi hade blivit tipsade om, var lite väl litet och tråkigt. Visst, mysig liten stad men inte värt ett besök om man vill få ut så mycket som möjligt från sin resa. Dock fanns det ett gruvmuseum i närheten som vi inte hann besöka, där man faktiskt åker vagn in i gruvan, lät intressant!

Uppe på berget efter att ha åkt kabinlift upp från Vratná, Mala Fatra, Slovakien.

Eger, Ungern.

Nästa anhalt var Eger, Ungern där planen var att besöka thermalbaden samt det turkiska badet. Där kände vi att vi var väl värda en rejäl omgång ryggmassage!

Den äventyrsspäckade sträckan till Sibiu, Rumänien.

Vår plan var dock att försöka spendera så mycket tid som möjligt i Rumänien innan Serbien (där vi skulle möta vänner) så vi valde att köra den smått galna sträckan från Eger till Sibiu som är 525 km (bild) redan dagen efter. GPS:en skickade dock oss på villovägar i Rumänien och vi åkte förstås helt fel rutt, via Beius, Deva, Hunedoara m.m istället för via Cluj-Napoca. På vägen där, strax innan Deva, efter att ha tvingats åka några mil på extremt dåliga, skadade, slingrande bergsskogsvägar så stötte vi på ännu mer problem nämligen jordskred och översvämningar. Trafikkön på den lilla landsvägen var flera kilometer lång och stod totalt stilla, traktorer och skövlade jord och sten från vägen medan marken precis bredvid vägen höll på att försvinna ned i den översvämmade ån som gick längs med. Vi körde förbi kön men kom ändå inte vidare förbi då vägen var totalt blockerad, det rådde smärre kaos då även folks hus höll på att åka med i översvämningarna.

Strax efter att ha tagit oss förbi det värsta av jordskreden men kaoset, köerna samt leran och jorden på vägen syns fortfarande väl. Filmat med en Gopro Hero Wide HD kamera monterat framme på hojen.

När vi väl passerat två jordskred trodde vi att det var över men ack nej, tredje stoppet kunde vi heller inte ta oss förbi då det tyvärr var 1,5 m vatten vägen låg under. Där kunde bara lastbilar passera och jag blev för första gången lite nervös då jag började bli orolig om hur vi skulle ta oss vidare till Sibiu. En man vid sidan av vägen kom dock fram till oss och talade hej vilt på rumänska blandat med tyska om att ta en annan väg, runt byn. Jag förstod inte helt men vände för att leta denna väg runt, det visade sig vara traktorspår runt och in i byn förbi kohagar och småhus. Det gick faktiskt rätt smidigt fram tills även den alternativa vägen visade sig ligga under en massa vatten, dock påstod en yngre kille att det gick att köra där utan problem. Nervös och orolig slog överlevnadsinstinkten till och jag chansade. Vattnet var bra djupt, strömmande och säkert över en halvmeter om inte mer, det forsade upp över hojen och gick trögt men vi klarade oss igenom. Jag passade på att filma lite med mc-kameran här och vid jordskreden. Efter detta klarade vi oss fint ända till Sibiu, dock flera timmar senare än planerat. Vilket äventyr!?

En film från när vi fick köra genom och runt en by på traktorstigar och genom alldeles för djupt vatten för att ta oss fram och förbi översvämningarna strax norr om Deva, Rumänien.

Sibiu, Rumänien.

Sibiu är klart värt att besöka, mycket fin gammal stad, centralt i alla fall och för ovanlighetens skull i Rumänien så var även maten god på flertalet restauranger. Vi rekommenderar verkligen att äta på den traditionella rumänska restaurangen ”Crama Sibiul Vechi” som ligger på gatan ”Ilarian”. Besök även den mysiga krogen/caféet ”Orient express caffe”.

Strada Cetatii, Sibiu, Rumänien.

Sighisoara, Rumänien.

Nästa anhalt var Sighisoara, en mindre men också väldigt gammal stad där galningen Vlad ”Dracula” Tepes föddes och växte upp. Den gamla medeltida delen av staden som ligger uppe på en höjd var det enda som var värt att besöka egentligen, utanför murarna var det ganska slitet och ointressant samt fullt av tiggande zigenarbarn (inte en ovanlig syn i Östeuropa). Dessutom fanns det inte ett enda vettigt ställe att hitta bra traditionell mat på, eller bra mat alls enligt vår värd Sorin på hotellet ”Pension am Schneiderturm”, ett hotell väl värt att bo på om man befinner sig i staden. Där bjöds det på frukostbuffé bestående enbart av lokala ekologiska råvaror, otroligt gott och intressant!

Gamla stan, Sighisoara, Rumänien.

"Schneiderturm", Gamla stan, Sighisoara, Rumänien.

Transfăgărăşan, Rumänien.

Resan gick vidare och nu var det dags att utmana Transfăgărăşan, den långa slingrande vägen som går tvärs över de rumänska Karpaterna. Oturligt nog var vädret inte det bästa men halvvägs upp var utsikten dock helt enorm. Väl högre upp på berget såg vi inte mer än 20 meter framför oss, dimman/molnen täckte hela berget och utsikten föll bort totalt vilket var väldigt synd. En svensk bekant vid namn Jan Hellman låg någon halvtimme bakom mig med sin tjej på deras hojar och de hade tydligen turen att redan då ha sluppit dimman. Så kan det gå men fint var det i alla fall!

På väg upp till toppen av Transfăgărăşan, Rumänien.

Längre upp närmare toppen på Transfăgărăşan hamnar vi mitt i tjock dimma!

Södra sidan om toppen på Transfăgărăşan, Rumänien.

Vägen ner efter toppen var också fin och slingrande, dock bara fram till sjön ”Vidraru”. Där gick vägen från att vara OK till att bli katastrofal och det kändes som att den heller aldrig tog slut. Strax söder om sjön hittade vi dock Draculas riktiga slott ”Cetatea Poenari”, där han faktiskt bodde, till skillnad från Bran slott som väldigt falskt marknadsförs som ”Draculas slott” men där han faktiskt bara satt fängslad i ynkliga två dagar enligt historien. Hur som helst, ät inte på restaurangen nedanför Poenari slott, helt värdelös mat och otrevlig personal. Den dagen avslutades i Curtea de Arges, en mindre stad söder om Transfăgărăşan där vi tog in på hotell. Oväntat nog hade de en väldigt mysig huvudgata där med många krogar och restauranger!

Vägen till Niš.

Nästa dag följde en rejäl sträcka mellan Curtea de Arges och Niš i Serbien (se karta), via Pitesti, Craiova samt en kortis genom Bulgarien förbi Vidin, en sträcka som gick smidigare än väntat faktiskt! Transportfärjan från Calafat till norr om Vidin, Bulgarien var dock en nervös upplevelse, det hade blåst väldigt hårt hela dagen och vågorna slog hårt på floden Donau. Det var vi och bara en massa lastbilar, kändes som att färjan kunde sjunka vilken sekund som helst men det gick såklart bra.